Solsken och vindstilla, termometern visar på några minusgrader och vi passar på att gå på en vinterpromenad medan snön fortfarande ligger kvar.

Vi går förbi grannens alla vinbärsbuskar och skickar ner Elin utför slänten. På något sätt lyckas hon kryssa förbi stenar och buskar så att hon tar sig ner utan problem. Jag antar att fru fortuna håller sin hand över dem som inte förstår bättre. 

Det går inte jättesnabbt men när Elin kommit nerför backen säger hon "Meja" och hoppar fram några meter till i pulkan. .

Det blir några rundor för mamma och pappa att springa. För vem kan motstå ett "Meja"?

Hoppa, glida, hoppa, glida. "Meja?"

Efter ett tag går vi vidare utefter skogsvägen ner mot Vindelälven. Här har inte ens jag gått så många gånger, för på sommaren är det alldeles för mycket mygg just här. Men nu på vintern går det fint.

Ovanpå skaren och isen låg ett litet tunt lager med nysnö som fallit under natten så pulkan gled tyst och lätt.

Nu har vi kommit ner till älvkanten. I bakgrunden ser vi Landsvägsbron och byastugan.

Som ni ser var det i grevens tid vi gav oss ut på pulkapromenad. På marken där solen kommit åt att värma mer var det redan barmark. Men det gick bra att gå på älvkanten, bara men inte trampade fel i de breda issprickorna som fanns. 

Thomas och Elin på Vindelälven, i bakgrunden ser man nedre delen av Renforsen.

Vi vände vid byastugan och gick tillbaka samma väg som vi kom.

Elin ropade efter pappa så fort han kom på efterkälken; det gäller att hålla ihop flocken.

Just när vi trodde att vi skulle få komma in i värmen igen så ville Elin köra lite off pist. Hon lämnade pulkan och gick rakt in i skogen, trots att vi ropade och sa att vi skulle gå hem till mormor. Det var bara att hänga på.

Elin trampade på och hittade till slut en liten stig att följa. Vid varenda pinne som stack upp ur snön sa hon "Bomma". Det betyder blomma.

Oj, oj. Ibland tappar man balansen men vad gör det när man är på skogsäventyr?

Mamma? Pappa? Titta hääj.

Efter ett tag ville Elin åka pulka igen. Då drog vi henne hem igen. Imorgon kanske vi hinner utforska den där stigen lite mer.

Nu tog snön slut, och så även denna lilla berättelse.

//Lina