Playa del Tvärålund 2009

När dagarna bara blev varmare och varmare fick vi nog och åkte och badade i Tvärålund, en liten bit från Vindeln. Där finns en liten anlagd badsjö, ett vattenhål för oss varma, svettiga stackare...

Elin behövde inte någon övertalning. Så fort vi var framme åkte baddräkten på och sedan var det plaskande för hela slanten. Det finns ett badområde för barn, avgränsat av pontonbryggor och där höll hon sig, när inte pappa lockade ut henne på äventyr.

Medan pappa och storasyster plaskade i vattnet tog Emma det coolt. Hon sov, ammade och lekte om vartannat, men verkade på det stora hela ha det skönt,
hon med där familjen hade parkerat sig i skuggan av en stor björk.

I sjön fanns det en del grodyngel som man råkade på här och där när man badade.

Mitt i sjön finns det en hoppbrygga förankrad. Elin och jag simmade (hon runt halsen på mig) ut dit för att ta oss en titt. När det väl kom till kritan var Elin dock lite för feg för att hoppa vare sig från trampolin eller ens från kanten, så vi simmade tillbaka igen.

Efter att ha badat i en stund var det skönt att kliva upp och ladda batterierna med lite fika, det tyckte såväl Elin som pappa. Stackars Lina var redigt avundsjuk som inte kunde bada på grund av sitt ben.

Det fanns även lite alternativ till badandet. Elin missar sällan en chans att gunga! :-)

Emma tränar ständigt på nya färdigheter. Hon är så duktig på att stå - hon tränar sina små benmuskler varje dag. Styrkan finns nog där, det är bara balansen som behöver finjusteras, men med tanke på hur mycket hon tränar så ska det nog inte dröja länge.

När vi väl flyttade ut i solen lyste Lina upp och blev riktigt glad. Hon har verkligen gått och längtat efter att få värma sin kropp i sommarsolen efter att så länge ha frusit i vår- och vintermörkrets kyla. Inte blir man mindre glad när man har en glad Emma hos sig,

Nu försöker vi att inte äta alltför mycket glass, men en sådan här dag går det ju helt enkelt inte att förvägra någon en sådan. Man får ju välja sina strider, så att säga. :-)

Glada Lina skiner i kapp med solen.

Sval och skön efter badandet hade inte ens jag något mot att sitta i solen, så länge jag fick ha mina solglasögon på, vill säga. Mina ljuskänsliga ögon är inte helt lyckliga annars och det är inte kul att behöva sitta och kisa hela tiden. Emma har börjat lära sig att pappa finns där bakom. Ganska länge kände hon inte igen mig med dem på.

Aaahhh... livet på en pinne. Skön svalka och eftermiddagssol, precis lagom varm.
En lycklig dotter som leker och tjoar, och fika och glass i magen. Kan livet bli bättre?

När klockan började närma sig middag drog vi oss, något motvilligt, hemåt. I morgon sägs det att det ska bli lika varmt (om inte varmare) och soligt. Frågan är om vi inte åker hit igen, för detta var verkligen ett litet paradis. Lugn och skönt och inte alls mycket folk. Tack och lov för platser som denna!

//Thomas