Idag hade vi nöjet att ha Elins kompis Ebba med oss hela dagen. Här är berättelsen om hur en dag med två femåringar kan se ut... (nästan femåringar i alla fall).

Vid åttatiden kom Ebbas pappa Jörgen och lämnade henne. Elin hade varit uppe i varv sedan hon vaknade och hade inte haft ro att äta frukost.  När Ebba väl anlänt fick hon därför vänta en stund medan Elin fick klämma i sig det sista av frukosten. Emma tog det hela med lite mer ro (hon visste inte vad som väntade).

Som ni vet börjar vår stora flytt närma sig allt mer. Vårt vardagsrum är därför i ett lätt kaosartat skick med flyttkartonger och banankartonger lite här och där. Barnen började därför att leka med alla tomkartonger och hade väldans skoj. Emma kom på att man kan krypa NER i kartongen...

...något som Ebba tyckte verkade kul. Här ser ni hur Emma instruerar henne hur man gör. "...och sedan bara sätter du dig ner Ebba..." :-)

Snart nog satt alla tre tjejerna i var sin kartong. Oj, så skoj de hade!

Ebba tog sedan det hela "to the next level" och visade att man minsann kan krypa ihop och få plats helt och hållet i kartongen. Compact living! :-)

Leken med banankartongerna fortsatte sedan i olika former nästan ända till vi skulle packa ihop inför nästa äventyr för dagen. Här hade barnen ordnat en hinderbana att hoppa runt bland. Emma var mycket fascinerad.

Efter att ha stuvat in samtliga tjejer i bilen for vi så iväg till Lunda kyrkskola, där vi skulle delta i öppna förskolans verksamhet. Ebbas moster Maud är nämligen den som leder denna. Det blev en kul överraskning för henne när vi dök upp där. Denna dag var det inte många där så vi hade nästan lokalerna för oss själva. Både Emma, Ebba och Elin var snabbt igång och for runt och utforskade.

Ett pyssel som var förberett för dagen var att de små barnen kunde göra handavtryck (och/eller fotavtryck) i trolldeg, som sedan förevigades med gips. Emma tyckte det var spännande, men ville helst ha en egen degbit att knåda och känna på. Hon passade även på att smaka på den, trots pappas förmaningar, och blev mycket förnärmad när dem smakade illa.

Eftersom Lunda ligger en bit bort, hade jag packat med mig mat som jag lagade till i köket, så att vi kunde stanna lite längre. Det blev köttbullar med grönsaker och makaroner. Mycket uppskattat av oss allihop.

Efter maten (och mycket lekande) hade Maud förberett ett pyssel för de större barnen: Sockermålning. Man bestryker ett papper med sockerlag och sedan målar man med vattenfärg. Det blir riktigt spektakulära effekter - något som både Ebba och Elin tyckte var roligt och spänannde.

En av Ebbas teckningar...

...och en av Elins.

När de hade hållit på en stund började det hela urarta en smula...

Teckningarna blev alltmer vilda och kaosartade.

Tur att snälla Maud hjälpte till att städa upp i röran efteråt. Tjejerna var verkligen väldigt uppspelta och glada efter allt roligt de hade haft i Lunda.

Efteråt somnade alla tre tjejerna i bilen, så jag passade på att ta en omväg via Uppsala och göra ett snabbt ärende medan barnen sov middag. Det hela gick väldigt smidigt. Ebba vaknade en snabbis men somnade snart om. Det var bara Elin som vaknade på hemvägen - de övriga två vaknade inte förrän vi var hemma i Märsta igen.

Väl hemma drog sig Elin och Ebba tillbaka till Elins rum, där de lekte för sig själva med Elins alla dockor och hästar. Emma var allmänt pappig och höll sig till mig medan jag fixade på undervåningen.

På eftermiddagen åt Elin, Ebba och jag turkisk yoghurt med flytande honung och valnötter. Supergott! Emma, som fortfarande bör undvika honung, fick i stället en färdig burk med mellanmål.

Efter mellanmålet satt Elin och Ebba mest framför datorn och spelade och/eller tittade på filmer på bolibompa-webben, tills det  var dags för middag - fiskpinnar med potatismos och rivna morötter. Därefter återgick tjejerna till datorn tills Jörgen kom och hämtade Ebba.

När Ebba hade gått drabbades Elin av svår Ebba-abstinens. Helt plötsligt var allting tråkigt och hemskt. Att gå och lägga sig var nästan en befrielse, när hon väl hade lyckats gå ner i varv efter dagens äventyr, vill säga. :-)

//Thomas