Det mest spektakulära vi såg på vår semester var Møns Klint som ligger på öns allra östraste del. Man kan gå utefter Klinten i kilometer efter kilometer och titta på den underbara utsikten. Det går också att ta via hundratals trappsteg ta sig ner till den smala strandremsa som går nedanför Klinten. Givetvis provade vi på både och.

Bokskogen bäddade in Klinten. Man fick köra på en smal grusväg för att komma fram. 

Elin fick sitta i pappas Sutemi hela dagen och nöjd med det var hon. Vi mötte ett par med barnvagn som tittade avundsjukt på oss, för det var verkligen inga barnvagnsvänliga stigar. När vi mötte dem några timmar senare på den steniga stranden bar de vagnen mellan sig. Då tyckte vi lite synd om dem. 

Kolla in grenen. hur cool som helst.

Kalkklipporna finns på en 6 kilometer lång kuststrecka.

Klipporna skapades för ca 70 miljoner år sedan då resterna av döda musslor, fiskar, skal, mm bildade ett tjockt kalklager på botten av havet som fanns här då.  Ser ni människorna nere på stranden? Det är lååångt ner dit.

Under istiden pressades klipporna upp ur havet och voilà! Möns Klint!

Det fanns många utsiktsplatser att stanna vid. 

Här står jag och Lisa och vinkar. Det är jag i den orangea tröjan.

Här syns vi kanske lite bättre. :-)

Kolla in trädet! Tala om trollträd. Om jag skulle behöva ta bort tandvärk någon gång skulle jag nog sätta den i detta träd. 

Elin hänger med!

Och solen sken in genom bokarnas grenverk. Vi hade en diskussion om det finns fler substantiv som böjs olika beroende på vad som åsyftas - en bok, flera böcker eller bokar. Någon som vet?

Lina och Lisa. 

Thomas (och Elin). 

Lisa

Lite paus för att titta på kartan och dricka vatten.

Elin lämnade sin hatt på rastplatsen men den låg kvar när jag kom tillbaka. (Tack för den lilla extraturen, Elin).

Titta! Sverige!

Allting var verkligen fantastiskt grönt överallt. Här var det som att gå intill en grön vägg!

Ingen av oss hade sett sådan här röda sniglar förut. Tydligen tycker den om att äta andra sniglar.

Efter tre timmars promenad kom vi tillbaka till parkeringen bara för att inse att Cafeterian vi längtat efter numera är en byggarbetsplats. Tack och lov fanns det dansk korv att köpa.

Äntligen mat!

Efter matpausen tog vi oss ner för hundratals trappsteg för att få se stranden också. Lisa (flickan i rosa på bilden) sprang i förväg.

Själv gruvade jag mig redan för att gå upp!

Halvvägs nere...

Äntligen botten! Lisas kommentar: Mina ben skakar!

Enda bilden på oss. Lisa är fotograf. Bra gjort!

Stranden var full av sten, mestadels flinta. Vi gick ganska länge och letade efter vackra, roliga, sköna stenar.

Vad sägs om denna stenhamster?

Familjen Flinta hade trivits här bland alla flintastenar.

Till slut fick Elin komma loss och utforska stranden själv. Hon blev så glad att hon gjorde "Den lilla gräshoppan". :-)

Som tur var hade vi med oss ombyte, för stranden och havet var väldigt spännande.

Och så var det dags att ta sig upp igen. Se så lagom glad ut, unge!

Tramp, tramp.

Pust

Vem var det som vann och kom först till bilen, va? (Det var bara jag som visste att vi tävlade, men ändå)