Elin såg givetvis fram emot att träffa farmor och farfar så hon gnällde och tjatade en del på oss när vi målade. Hon tyckte att det gick förfärligt långsamt. Hon hade såååå tråkigt. Var vi inte klaaara snart?
Efter ett tag blev det dock tyst från vardagsrummet. Vi föräldrar var först mest glada över att slippa höra tjatet - men vi har ju samtidigt lärt oss att man måste se efter vad som står på när det blir tyst.
Elin hade slocknat mellan fåtöljen och vardagsrumsbordet som den svävande damen. Har man bara tillräckligt tråkigt, så kan man tydligen sova var som helst.
//Lina
[ Lägg till kommentar ]
Imorse kom han så: snickaren, och med honom kom våra nya köksluckor! Lite drygt två och en halv timme tog det för honom att fixa våra nya lådor, samt alla våra nya luckor i köket. Då hade vi hjälpts åt att tömma alla befintliga lådor och skruva samt skura ur dem. Kvar fanns bara tomma stommar där det skulle bli nya lådor. Där det "bara" skulle dit nya luckor fick allt stå kvar, men själva luckorna fick jag skruva bort innan.
Jag hade stannat hemma med Elin och när hon kom ner gjorde hon stora ögon över jobbarkillen som skruvade och fixade i köket. Fint blev det minsann. Man nästan hajar till när man kommer in i köket. Nu ser vi emellertid att kaklet inte alls går ihop med luckorna, samt att vi behöver göra något åt panelen ovanför luckorna... jaja - allt går att lösa.
//Thomas
[ Lägg till kommentar ]
Oj, jag tittade just på storken. Den som är på höger sida om bloggen, alltså. Den är ju nästan framme vid huset! 30 dagar kvar. Det är ju inte klokt. Nu börjar jag fatta varför Thomas har panik över renoveringen. :)
Jag har börjat drömma en massa om liv och död också nu, så jag antar att förlossningen närmar sig...
Men, som sagt, bebisen får inte komma innan renoveringen är klar och inte innan min mamma hinner hit den 20 februari. Basta!
Elin kom fyra dagar tidigt och förlossningen tog 12 timmar. Hur tror ni att det blir den här gången? Ni kan ju gissa, och den som kommer närmast får ära och glans här på bloggen. :)
//Lina
[ kommentarer 8 ] ( 69 visningar )
Som ni vet har Elins bilbarnstol blivit lite för liten så att hennes ben somnat när vi varit ute och åkt med bilen. Då har hon sagt "Håll i mig, mina ben har somnat" när det varit dags att hoppa ur bilen.
När vi sov över hos familjen Fabel somnade Elin senare än vanligt, samtidigt som vi fick väcka henne tidigare än vanligt för att hinna till dagis. Då, i mörkret, kom denna klockrena kommentar:
"Håll i mig, mitt huvud har somnat"
Ja, så kan det ju verkligen kännas ibland.
//Lina
[ kommentar 1 ] ( 11 visningar )
Äntligen! Idag, efter att hela familjen Beutler hjälpt till med att handslipa de sista bitarna av trappan, samt att dammtorka och kvistlacka densamma, lyckades vi faktiskt även att få eländet grundmålat en första gång. Det känns som en seger! Till slut ser vi ljuset i den tunnel som det misslyckade betsningsförsöket förde oss ned i. Nu återstår "bara" ytterligare en grundmålning samt ett antal (3?) lackmålningar, sedan har vi vår vita trappa och vi kan slutligen komma vidare med vår renovering! :-)
Baksidan av detta var och är att denna färg stinker ganska rejält och det känns definitivt inte så hälsosamt att vara hemma. Dessutom gör ju en målning av trappan det omöjligt för oss att ta oss mellan över och undervåningen under 8 timmar. Lösningen idag fick bli att vi hastigt och lustigt bjöd in oss till familjen Fabel, där vi nu övernattar medan färgen torkar och stanken mildras.
Imorgon blir det en annorlunda morgon med skjutsande av både Elin och Lina innan jag kan köra vidare till jobbet, men det blir säkert bra. Undrar just hur vi ska göra med andra målningen och även när det är dags för lackfärgsmålandet, men det får bli ett senare bekymmer. Det viktigaste faktumet kvarstår: Äntligen är det eviga slipandets och trädammets tid över! :-D
//Thomas
[ kommentar 1 ] ( 18 visningar )
Tillbaks Nästa
Kalender
