Efter morgonen, där moster Vera for vidare söderöver, samt Lina for till jobbet, fortsatte dagen med att Greta började koka lingonsylt medan Elin och jag tog det lite lugnt och hjälpte till lite grann. Snart visade det sig att vädret var kanonfint, så då ville Elin vara ute och cykla och leka med sin kompis Kerime, som åxå var hemma idag visade det sig.
Efter lunchen var det dags för Elin (och Greta) att sova middag, medan jag passade på att göra en massa ärenden, såsom att lämna in min telefon på reparation, handla en ny läslampa på Ikea, köpa reflexer och ringklocka till Elins cykel på Sportex, samt veckohandla mat på Ica Maxi. Phu! :)
När jag kom hem och hade (till Elins stora glädje) pimpat hennes cykel stod det inte länge på innan Lina kom hem, och sedan fortsatte dagen som en normal måndag. Elin har i alla fall haft en kanondag, och det får vi andra känna oss nöjda med. Det är skönt med effektiva dagar som denna alltemellanåt.
//Thomas
PS. Nu när min telefon är på service har vi alltså i nuläget INGEN digitalkamera att dokumentera med.
[ Lägg till kommentar ]
Idag blev en städdag. Inte en dag för tidigt, eftersom mycket här hemma har blivit eftersatt den senaste tiden. Nu hade vi emellertid en bra anledning, eftersom mormor Greta och hennes syster Vera skulle anlända senare under dagen.
Medan mamma och pappa städade hemma var Elin ute på äventyr utomhus. Hon gungade och cyklade och fick även pröva på att vara trädgårdsmästare tillsammans med Lennart och Vera, våra grannar, som Elin tycker om att vara med allt emellanåt.
När som Greta och Vera slutligen kom, var hemmet i väsentligt bättre skick än på morgonen, och Lina och jag kände oss mycket nöjda med vår insats.
//Thomas
[ Lägg till kommentar ]
Efter lunch och middagsvila var det så dags för Elin och mig att fara iväg på familjegympa. Elin hade pratat hela dagen om att hon ville cykla dit, och så blev det också. Det blev lite tajt om tid, men vi kom till sist fram precis i tid.
Väl framme och ombytta visade det sig att de ordinarie ledarna inte var där, utan att det var en annan ledare idag som normalt har en annan gympagrupp. Därför blev upplägget ganska annorlunda och det märktes på Elin att hon ställde sig lite tvekande, men att hon ändå försökte hänga på under uppvärmningen. Även stationerna var annorlunda, till stor del. Bland annat denna "krypbana" under en tjockmatta, som Elin tyckte var kul.
Även dessa två stationer, med jämfotahopp till vänster och balansgång till höger, var nya. Elin hade lite problem med hoppandet, även om hon försökte tappert. Balansgången däremot gillade hon, eftersom det nu var tillräckligt brett (jämfört med bomen vi brukar ha) att hon kunde balansera själv.
När vi hade hållt på cirka 45 minuter tog Elins energi slut och därefter gick hon på halvfart sista kvarten. Det blir för mig att komma ihåg att se till att hon har fått lite energi även före gympan böjar - speciellt om hon inte (som idag) ätit så mycket lunch.
//Thomas
[ Lägg till kommentar ]
Alla har vi våra dåliga dagar någon gång, och idag var det inte riktigt Elins morgon. Redan på morgonen märkte vi av det, men vi tänkte att det skulle reda ut sig tids nog. När vi skulle iväg på terminens fjärde skogsknytte var Elin märkbart gnällig och ingenting blev riktigt bra.
Vid samlingen gick det ganska bra, Elin hängde med och sjöng sångerna så som vi brukar. Hela vägen upp till knyttestenen var allt som det brukar, så jag tänkte att hon hade kommit igång trots allt. När vi skulle vidare från stenen började emellertid den humörmässiga nedförsbacken. Elin blev mer och mer mammig och var inte alls nöjd med att gå med pappa, och när hon inte fick det blev hon väldigt sur och ledsen. När det var dags för närvarokontrollen och hon inte fick göra som hon ville (och vägrade göra som pappa ville) blev det helt hysteriskt och hon bara grät och grät, medan de andra gick iväg för att mata myror.
Det tog sisådär 5-10 minuter innan hon lugnade sig, under vilket hon satt i mitt knä och grät mer eller mindre hysteriskt. Sedan lugnade hon sig och när gråten tagit slut var hon - faktiskt - sitt vanliga jag igen. Då gick vi iväg för att försöka leta redan på resten av gruppen. Vi hittade dem när de precis börjat gå tillbaka till knyttegläntan, men Elin och jag hann ändå med att mata myrorna en snabbis med lite pärlsocker som snälla mamma sparat åt oss.
Innan fikat lekte vi en kul lek där vi var myror som arbetade, och sedan föll det ned ett stort löv och gömde några myror. Sedan skulle vi tala om vilka som var borta. Ett roligt sätt att öva på namn. Elin ville dock inte vara med om att hamna under lakanet, men tyckte att det var väldigt roligt att se på.
Efter fikat ville Elin visa hur stark hon var, och bar både sin egen och min ryggsäck hela vägen till bilen! Imponerande! :)
//Thomas
[ Lägg till kommentar ]
Idag var det dags för dagen U som i Stora Ultraljudet. Jag hade tagit ledigt från jobbet, eftersom detta sannerligen inte var något jag tänkte missa i första taget! Efter att ha lämnat Elin på dagis återvände jag hem en stund, innan Lina (som jobbat lite på morgonen) kom och hämtade mig och så åkte vi iväg till Karolinska Sjukhuset. Väl där gick vi i korridoren med lite pirr i magen. Vad skulle vi få se?
Nå, bland det första jag (Lina hade otur och tittade åt ett annat håll just då) såg var en liten bäbis som vinkar åt mig på skärmen i ultraljudets sken. Ingen tvekan, det var en liten vinkning. Det kändes varmt i hela mig. Efter det kunde ingenting vara fel, kändes det som. :)
Och inte var det något fel någonstans, inte. Vi hade två jättetrevliga tjejer som undersökte Lina. Den ena bröt på tyska och den andra på... någon slags engelska (tror vi). Det var en doktor (som höll på att lära sig göra ultraljudsundersökningar) och en barnmorska. Det var lite kul att lyssna till dem och se dem arbeta.
Bäbisen då? Ja den höll igång, må ni tro! Det var rena rama workout-passet där inne som gav barnmorskan lite pyssel med att frysa bilden så att hon kunde ta de mått som skulle bekräfta hur långt utvecklad bäbisen var och på så vis bestämma förlossningsdagen. De kom fram till 27:e februari. Själva har vi räknat med 28:e februari, så det blir väl däromkring - om vi nu har en punktlig bäbis. :)
Allt var bara bra och såg finfint ut, fick vi höra - flera gånger. Vi fick även några bilder med oss hem, även om det som sagt var svårt att få till några bra sådana, eftersom bäbisen inte direkt var samarbetsvillig. ;)
Det var med betydligt lättare steg vi gick från sjukhuset till bilen. Nu vet vi att vi har kommit såhär långt och att allt är väl. Då känns det som att oddsen är på vår sida att allt fortsätter gå väl hela vägen ut.
Från sjukhuset gjorde vi som förra gången det begav sig, och åkte till Kista centrum och åt lunch, för att sedan shoppa lite bäbis-kläder - de vi ska ha när vi och bäbisen ska åka hem från sjukhuset. Det känns skumt att handla kläder i storlek 56! Kan den vara så liten, tänker jag för mig själv. Minnet är bra men kort... :)
//Thomas
[ kommentarer 3 ] ( 18 visningar )
Tillbaks Nästa
Kalender
