När Lina och Elin kom fram till dagis och Elin fick höra att hon skulle få flytta så SPRANG hon och hämtade lådan med sina saker och skulle sedan, i en väldig fart, gå med den till sin nya avdelning. Hon tog sig inte ens tid att ta av sig cykelhjälmen! :-)
Här, precis intill dörren, har Elin numera sin plats för sina saker. Det visste hon om, eftersom de hade pratat om det innan på dagis.
Sedan plockade hon själv ur sina saker ur kartongen för att i stället lägga med i den korg som de använder på den nya avdelningen.
Detta har som sagt varit en stor dag för Elin och detta att hon nu går bland de stora barnen kommer nog att inspirera henne till nya stordåd, kan jag tro. Det ska bli spännande att se vad som händer den närmaste tiden.
//Thomas
[ Lägg till kommentar ]
Det började med att jag inte kom in i förrådet och slutade med en cykelpremiär.
Ibland är ens liv som ett enda stort femtonspel där man måste tänka i flera led och flytta brickor i en viss ordning för att till slut komma dit hän man hade tänkt sig från början. Ni vet: Jag vill plocka undan resväskorna från vardagsrummet men för att komme in i förrådet måste jag flytta på cyklarna, för att få ut cyklarna måste jag ta bort lådorna med julsaker och för att få dem på rätt plats måste jag flytta på en ihoprullad matta, osv.
En enkel manöver som att plocka undan i vardagsrummet slutade med en cykeltur med Elin. Ganska trevligt i och för sig.
//Lina
[ Lägg till kommentar ]
Elin har fått ärva en trehjuling efter sin farbror Daniel. Den har hon cyklat runt på sedan ett år tillbaka. Numera är det en väldig fart på henne och vi har fått henne att lova, dyrt och heligt, att hon alltid måste kunna se vårt hus när hon är ute och cyklar. Inte för att vi litar på det, men för det allra mesta märker vi att hon faktiskt gör som vi säger.
Nästan varje dag vill hon ut och cykla. Ibland bara för sig själv, ibland lastar hon cykeln full med saker hon vill ha med sig. Alltsom oftast vill hon även ha sin hjälm på sig, för hjälm ska man ju ha när man cyklar. :-)
//Thomas
[ Lägg till kommentar ]
Även denna dag tittade solen fram mitt på dagen och vi insåg att vi bara var tvugna att göra något mer med denna dag än att bara sitta hemma och uggla. Därför styrde vi kosan till Embarsboda, efter att ha fiskat upp lite korv och kovbröd i affären.
Elin har mer och mer börjat att utforska det här med trädklättring. Mitt på tomten på Embarsboda finns det flera rejäla träd som det går bra att klättra i. Där klättrar numera Elin varje gång vi kommer dit. Än så länge kommer hon inte så högt upp för egen maskin, men det är nog bara en tidsfråga innan hon själv kommer upp på högre (och farligare) höjder. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser henne kämpa...
Själv satt jag och Lina och njöt av korv och solsken, för även om jag är en nattuggla så uppskattar jag solsken - så länge jag har mina solglasögon, för bakom dem kan jag vara mig själv, trots solen. ;-)
//Thomas
[ Lägg till kommentar ]
Denna vår sjätte skogsknytteträff för terminen, blev det stora samtalsämnet: Vädret. För en gångs skull var vädret riktigt behagligt. Även om temperaturen inte var så hög, lyste faktiskt solen! :)
Efter samling och sång, kom vi som vanligt fram till knyttestenen, där det hoppades och stojades en god stund. Det är verkligen en del av knytteträffen som barnen verkar uppskatta.
Elin var på ett strålande humör. Kan vädret ha spelat in? Annars brukar hon vara lite småbutter - åtminstone i början av träffen. Men, det kan ju vara så att honom börjar bli lite äldre och varm i kläderna när det gäller det här med knytteträffar. :)
Idag fanns det ett spännande snöre att följa genom skogen. Lina (och nyckelpigan) hjälpte till och visade vägen. Barnen följde nyfiket snöret...
Genom barmark och snöklädda sluttningar, lindade sig garnet fram mellan träden... och slutade i ett ställe där det fanns reflexklämmor åt alla barn. Det uppskattades av såväl barn som föräldrar.
Solen! :)
Det är gott att fika, tycker både Andreas och pappa Daniel.
Jag gillar verkligen kaffe i skogen. Elin föredrar mjölkchocklad.
Efter fikat plockade Lina fram luppar, som vi använde för att titta på saker som fanns på marken. Det var ju ingen jätteförstoring, men lite roligt var det i alla fall. Elin och jag tittade på en barkbit.
Så var även denna knytteträff slut, och alla begav sig hemåt. Så även vi.
//Thomas
[ Lägg till kommentar ]
Tillbaks Nästa
Kalender
