Fredag morgon. Jag vaknar av att Thomas stegar upp för trappan och slänger upp dörren och säger: "Har du flyttat på Matthias bil?"
(Vi är bilvakter medan Matthe och Anki är i landet Thailand. Idag var det Thomas sista dag på jobbet i Älvsjö så han behövde en bil för att få hem alla sina saker. Vår egen bil behövde jag)
Jag svarar sömdrucket: "Njae, nä. Den står väl uppe på Odenvägen där jag ställde den i söndags?"
(Ja, Matthias vi använde din bil i söndags också...)
"Jaha" säger Thomas och rusar iväg. "Hur skulle jag veta det? Vi ställde ju bilen nere vid solariet i fredags"
(Ja, Matthias vi använde din bil förra fredagen också)
Thomas hade alltså letat på en annan parkering och till slut trott att bilen blivit stulen. Nåja, lite sen till jobbet kom han ändå iväg.
Jag gick upp och duschade och väckte Elin som i vanlig ordning inte alls vill vakna. Frukost och kamp med vinterkläderna. Slask och våta skor innan jag ens kommit till dagis.
Jag ringer alltid till Thomas när jag lämnat Elin för att rapportera hur morgonen gått. Idag får jag veta att bilen fått TVÅ parkeringsböter ā 700 kr! JÄMMER OCH ELÄNDE! Visste ni att denna skylt:
per definition betyder att man inte får stå mer än 24 timmar på samma plats? Inga tilläggsskyltar finns. Det visste inte vi. Inte Matthias heller, tror jag, för han hade bara bett oss att titta till bilen då och då för att se att ingen gjort inbrott. Dubbelsuck.
På jobbet fungerar nästan ingentig som planerat. Dessutom hänger parkeringsböterna som ett svart moln över mitt huvud hela tiden. Jag hade tänkt sluta efter lunch för att sedan i lugn och ro hinna adventsstäda och pynta lite hemma. Klockan tre först kommer jag hem med känslan av att det jag skulle göra på jobbet ändå inte blivit gjort. Blä. Klockan fyra skall jag sedan hämta Elin så det blev inte städat ett enda dugg. Suck.
Jag och Elin travar ut i skogen för att leta efter mossa så att vi kan adventpynta lite grann. Väl där inser vi att det är becksvart och omöjligt att ens se mossa eller stig. Vi fick vända åter i ogjort ärende. Elin verkade obekymrad men jag tyckte att ännu ett projekt gått åt skogen den här dagen.
Väl hemma ljusnade det lite. Vi lagade mandelfisk och Elin hjälpte till med att göra mandelgeggan. Efter maten hade hela familjen fredagsmys i soffan med popcorn och film. Sämre kan man ju faktiskt ha det...
Plötsligt ringer telefonen. Det visar sig att jag har vunnit en tävling! Jag har skrivit en slogan och vunnit en städning!!! Nästa helg kommer städfirman och dammar, torkar, skurar, torkar fönster, mm. HURRA! Jag jublar!
//Lina
[ kommentarer 3 ] ( 28 visningar )
Idag har beutler.se och framför allt bloggen haft enorma störningar och mer eller mindre helt legat nere. Jag ska rakt upp och ned erkänna att jag inte har en aning om vari problemet ligger, bara att vi hade liknande problem för 14 månader sedan.
Jag är rädd att det snart börjar bli dags för en ominstallation av såväl servern som bloggprogramvaran. Då kan vi även passa på att lägga in nya versioner av dessa, eftersom de trots allt är ganska gamla.
Nu ikväll verkar jag åtminstone efter lite trixande och omstartande ha fått igång allting igen. Det är bara att hoppas att det fungerar fram till dess att jag och vår supporttekniker Micke får tid och ork att ta oss an ominstallationen. :-)
//Thomas
[ kommentar 1 ] ( 9 visningar )
Idag var det en lite annorlunda Knytteträff i skogen. Allt började som vanligt med att Lina var där och hälsade alla barnen välkomna, men sedan berättade hon att idag skulle föräldrarna och barnen få klara sig själva eftersom hon skulle bort. Elin var först lite skeptisk, men pappa var ju kvar så det var väl ok, då.
Efter samling och sång var det dags att gå på skattjakt! Lina hade förberett ett långt snöre som slingrade sig fram genom skogen som barnen fick följa under spänd förväntning. Det slutade i en liten glänta där det hängde reflexer på ett snöre. Alla barn fick var sin reflex. Sedan pratade vi om att man inte syns så bra ute när det är så mörkt på vintern och att man måste ha reflex på sig. Därefter gick vi tillbaka till knyttegläntan för mera sånger och knyttefika.
När vi hade slutat och var på väg tillbaka till startpunkten stannade alla barn som vanligt till vid knyttestenen för att leka lite. Så även Elin. Denna gång höll det emellertid på att sluta i förskräckelse. I den allmäna ivern uppe på stenen blev Elin nedknuffad av ett annat barn så att hon med huvudet före störtade mot marken. Lyckligtvis var jag hyfsad beredd och även om jag inte hann fånga henne, lyckades jag styra om och dämpa fallet så att hon landade på rygg i mossan istället för med huvudet före mot en sten. Rädd blev hon såklart, men det var inte värre än så. Sedan fick barnet som knuffade en föreläsning om att man inte knuffas och sedan sades det förlåt. Elin var ledsen en god stund men det handlade nog mest om att hon även var ganska trött. Jag fick emellertid bära henne resten av vägen till bilen.
Väl hemma lugnade vi oss med lite "Små Einsteins" och sedan åt vi lunch. Därpå var det dags för att sova middag, något som Elin fortfarande gör i skrivande stund.
//Thomas
[ kommentarer 3 ] ( 17 visningar )
Idag fick jag en försenad farsdagspresent från min familj.
Vi skulle, alla tre, gå på "Vem kan trösta knyttet" som spelas på dockteatern Tittut!
Det blev en riktig heldagsupplevelse. Först började vi dagen med en lång och mysig frukost tillsammans. Sedan gjorde vi oss i ordning och gick sedan och tog pendeltåget in till Stockholm södra. Elin gjorde stora ögon och satt länge och tittade ut genom fönstret. Speciellt spännande var det när vi åkte genom tunnlar.
Från Stockholm södra promenerade vi till Zinkensdam, där teatern ligger, och hämtade ut biljetterna. Sedan hann vi med att titta på vattnet och båtarna på södermälarstrand samt leka en stund i en lekpark, innan det var dags att ta plats.
Elin följde spänt föreställningen och lyckades behålla koncentrationen hela den timme den varade. Det är väl ett ganska kott betyg, om något. :-) Även jag, som kan berättelsen utantill (och är uppväxt med den gamla musiksagan från 70-talet) tyckte den var lyckad. Skådespelarna var väldigt duktiga. Det var otroligt hur de kunde använda så enkla medel (skuggor, bilder och ljus) så effektfullt. Klart värt att rekommendera!
På vägen hem åkte vi först tunnelbana, sedan pendeltåg igen. Vi handlade lite mat på vägen och sedan åt vi tacos till middag hemma. Nu slutade familjedagen inte där... Avslutningsvis dukade vi upp med lite snacks och sedan satt hela familjen i soffan och tittade på vår första gemensamma film: Nicke Nyfiken (den tecknade filmen, inte något tv-avsnitt). Elin gjorde stora ögon och tyckte filmen var jättebra!
Efter denna dag, proppfull av upplevelser, tog det lång stund innan Elin varvade ner och somnade. Hon lär ha mycket att drömma om inatt... Själv är jag mycket nöjd med min farsdagspresent. :-)
//Thomas
[ Lägg till kommentar ]
Äntligen är denna arbetsvecka slut! Åtminstone för min del, stackars Lina har fortfarande kvar att göra i helgen. Henne är det synd om, tycker jag. Det märks väldigt väl att det inte blev riktigt någon vila förra helgen. Då känner man sig liksom dubbelt slut denna helg.
Även denna fredag hade Sargit hämtat Elin tidigt från dagis för att ha roligt tillsammans med henne. Något jag tror att de båda uppskattar lika mycket. När först Lina och sedan jag väl kom loss från jobbet bjöds det sedan på middag hemma hos Sargit och MP.
Efter middagen förflyttade vi oss hem till oss, för att Elin skulle kunna gå och lägga sig i sin egen säng. När det var gjort och Elin sov gott, var det dags för Settlers. Vi har nämligen lyckats smitta familjen Sundström med rena rama Settlers-viruset! :-) Det blev inte bara ett, utan två partier den här kvällen. Jag kan rapportera att det nu bara är MP som inte har vunnit. Han har sådeles något att kämpa för i framtida partier... ;-D Roligt hade vi i vilket fall, även om man (som alltid) kan bli sådär härligt irriterad på varandra under spelets gång när saker inte går ens egen väg - men det hör ju liksom till. :-) Tack, vänner, för en trevlig kväll!
//Thomas
[ Lägg till kommentar ]
Tillbaks Nästa
Kalender
