Naturligtvis var det så att vi faktiskt SKULLE åka till farmor och farfar - för att släppa av barnen. Själva for vi vidare till Heron City. Det är ett ganska häftigt köpcentrum som ligger utanför Skärholmen, ett stenkast från IKEA Kungens Kurva.
Här är vi tillsammans på plats och beundrar utsikten. Massor och åter massor med folk. Vi lyckades tillochmed (på avstånd) träffa på en körkamrat från Valsta Gospel! Ibland är världen allt bra liten! :-)
Innan dagens huvudattraktion passade vi på att äta lunch. Det blev grekiskt kolgrillad mat för oss båda. Så här smaskig såg linas lunchtallrik ut och min var snarlik. Vi var båda helt överens om att det var riktigt gott!
Så var det då dags för själva överraskningen (som Lina avslöjade i samma stund som vi svängde av till Heron City): Vi skulle se på filmen Avatar som (i stort sett) alla våra vänner och bekanta redan har sett och lovordat. Givetvis passade vi på att se den i 3D. Det var lite jobbigt för Lina, i och med att hon har glasögon, men det gick i alla fall - även om hon fick lite huvudvärk av upplevelsen.
Vad tyckte vi då om filmen? Jodå, om man ser till teknik och hur filmen är gjord med alla sina dataanimationer och så 3D-tekniken såklart, då är jag beredd att ge 11 av 10 möjliga så att säga. Den är verkligen banbrytande och man kan nästan förstå att den kostat de svindlande två miljarder dollar den faktiskt har kostat. Om man däremot tittar på filmen som vanlig film betraktad, till handling och så vidare, var vi inte fullt lika lyriska. Det är en sevärd film, inte tu tal om det, men mer än 8 av 10 poäng är den inte värd enligt oss. Men vi rekommenderar verkligen att ni går och se den. Det är en sådan där film som alla pratar om och som man bör känna till och den är klart sevärd! :-)
//Thomas
[ Lägg till kommentar ]
Lina:
En av mammorna ringde igår och undrade om det skulle bli mulle som vanligt. Hon sa att det skulle bli jättekallt. Jag sa att vi kör i alla väder (man är ju friluftsare). Därefter kollade jag vädret på smhi.se och yr.no och det verkade som att det inte skulle bli mindre än -10 idag.
Vi vaknade imorse och såg att det var -16! Hutter!
Andra mammor ringde, men då var det för sent att ställa in. Vi ska ut i skogen!
Jag försökte dock att skaka fram en nyckel till stugan, så att vi skulle kunna gå in om det blev för kallt.
Det var sex barn som kom till start, så att säga. Vi sjöng vår mullesång och gav oss sedan ut på spårjakt. Vi hittade ett prima harspår att följa. Vi kunde se att haren gått lite kors och tvärs och letat mat. Den hade hittat lite blåbär och späda grenar att gnaga på.
Efter ett tag började barnen klaga över att de frös, var hungriga och törstiga. Vi hade väl varit ute i 30 minuter, så jag förstår om de var utsvultna. ;)
Vi gick mot stugan som jag nu fått nycklar till. Vi lekte "björnen sover" och "ballongen" på vägen för att lätta upp stämningen. Den senare leken var väldigt rolig i djupsnö, kan jag försäkra.
Thomas:
Jag insåg ganska snabbt att den här gången skulle det inte fungera att följa efter mullegruppen. Det var på TOK för mycket snö. Därför tog Emma och jag en promenad i stället. Vi fortsatte helt enkelt längs vägen som går förbi Embarsboda. Vädret var liksom vinterlandskapet; makalöst vackert!
Vi gick och gick och när vi kom till Rävsta naturskola låg den i vackert orörd snö. Det blev en härlig promenad. Emma vaknade dock på tillbakavägen, eftersom det kom ett väldigt lätt snöfall med små mjuka flingor. Några flingor landade på hennes sovande kinder och mer än så krävdes det inte för att väcka henne. Det är klart - blött och kallt på kinden när det är -16 grader kan ju inte vara så kul.
Då vi var halvvägs tillbaka ringde Lina och berättade att vi skulle få fika på Embarsboda. Tur det, eftersom det var på tok för kallt för att sitta ner någonstans ute och fika. När jag närmade mig såg jag ett litet lämmeltåg pulsa över stora ängen. De såg lite roliga ut från vägen tyckte jag. :-)
Äntligen kom vi så fram till räddningen: Den härliga värmen från torpet Embarsboda.
Vilken välsignad tur att vi fick komma in hit!
Lina:
Inne i stugan sprakade brasan och alla barnen tog snabbt fram sina ryggsäckar med fika.
Varm choklad, smörgåsar, frukt, mm. Vi satt ganska länge och småpratade och åt.
Värme och mys i torpet Embarsboda.
//Thomas och Lina
[ Lägg till kommentar ]
Ja, ni har redan sett min kusin Jocke. Ni kanske inte känner igen honom men det är pojken bakom kälken på barndomsbilden jag fick på min födelsedag.
Idag dök han upp på blixtvisit. Han hade lite tid över innan flyget skulle gå hem till Ronneby igen. Vi åt lunch tillsammans och han inspekterade Emma, som han inte träffat förr.
Elin följde med ut till Arlanda där vi, efter att ha lämnat Jocke vi gaten, roade oss en god stund. Först gick vi till lekplatsen med svenska sagofigurer. Sedan åkte vi rulltrappor. Sedan lekte vi i en fontän. Till sist tände vi ett ljus i kapellet.
//Lina
[ Lägg till kommentar ]
Sedan i måndags har Emma varit dunderförkyld. Först och främst är det en riktigt eländig snuva hon har fått som gör att snoret rinner ständigt och att hon knappt kan andas genom näsan på nätterna - trots att vi har pallrat upp sängen med klossar. Måndag och tisdag hade hon även feber, men den försvann i princip helt på onsdagen och idag är hon helt normaltempererad. Hon har dock varit i stor sett lika pigg som vanligt hela tiden.
Även Elin har visat förkylningssymptom denna vecka, men inte alls i samma grad som Emma. Idag kände jag emellertid att hon var varm. Ingen värstingfeber, men klart över normaltemp i alla fall. Hon klagade även på att hon frös och var trött, men ville absolut inte ligga själv i sitt rum. Lösningen blev att hon satte på sig mössa och halsduk och placerade sig själv i soffan i vardagsrummet, under sitt täcke.
Idag blev en vilodag, helt enkelt, där vi laddat batterierna och mest har tagit det lugnt. Emma har dock varit lite pappig, så jag har inte haft chans att göra speciellt mycket annat än då hon har sovit.
//Thomas
[ Lägg till kommentar ]
I höstas frågade Kevin och Isabelles pappa om Elin skulle vilja prova på innebandy. Elin tyckte att det skulle vara skoj, även om hon nog inte riktigt fattade vad det skulle innebära.
Idag var första träningen, men det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Isabelle hade nämligen brutit armen och kunde inte vara med. Elin brydde sig inte så mycket om det utan ville prova ändå.
När vi kom till hallen fick vi först hjälpa till att ställa fram sargen. Elin kånkade och bar så gott hon kunde. Hon gillar att hjälpa till.
När alla tjejer i laget hade dykt upp så visslade tränaren i pipan och alla samlades i mittcirkeln. Elin presenterades och alla fick säga sitt namn. Det var tre Elin i laget!
Efter lite uppvärmning var det dags för den första övningen. Man skulle föra bollen med klubban längs en slalombana. Först var Elin peppad men så fort hon inte kunde lika bra som de andra så surade hon ihop. Hennes första lösning var att sätta sig på bänken och titta på. Hennes andra lösning var "Jag spelar som jag vill". Hon tog klubban och förde bollen efter sargen, struntade helt enkelt i alla koner.
Ledarna försökte få Elin att göra som alla andra. De visade hur man skulle göra, som om hon inte förstått själva övningen. Så fort de tilltalade henne så sjönk hon ihop och satte sig på en bänk. Tittade surt under lugg.
Efter en stund var hon inne på planen igen. Man såg hur hon försökte förstå vad tränarna sa: "Bollen ska vara klistrad vid bladet" och "Vi nöter tills det sitter i ryggraden"
Efter dribbelträningen var det dags för träningsmatch. Kul! Tyckte Elin. I två minuter. Sedan upptäckte hon att hon aldrig fick bollen. De andra passade till varandra medan Elin spräng efter bollen. Det märktes klart att hon var både yngre och mindre rutinerad. Hon bänkade sig själv igen.
Räddningen blev en pappa som lockade henne att sitta i mål med honom. Då behövde hon inte ha klubba och det gillade Elin.
Elin var ganska ofokuserad i målet, kan man väl säga. Här har motståndarna precis gjort mål. "Våran mååålis var ute och köpte korv" utbrast pappan. "Vi har ett fint nät nu" sa Elin som hade varit upptagen med att rätta till det.
När träningen var slut fick Emma också komma ut på planen. Sargen var perfekt att öva sig gå vid, tyckte hon.
I bilen hem frågade jag Elin var hon tyckte om att träna bandy. Personligen tyckte jag att det hade gått "sådär" men det är ju hon som bestämmer. Hon svarade: "Det var jätteroooligt. Jag ska spela varje vecka!!!"
Vi har dock bestämt att hon får vänta till dess Isabelle kommer tillbaka. Då blir de lite fler tjejer i samma ålder.
//Lina
[ Lägg till kommentar ]
Tillbaks Nästa
Kalender
