Kvällen den 21 juni tar Thomas och Lina en kvällspromenad. Det går inte fort och det blir inte långt
(vi kommer runt Preem och tillbaka). Lina gick och la sig ganska sent och strax efter midnatt gick vattnet.
Fastän det var väntat var det helt oväntat, om man säger så.

Drygt 12 timmar senare var Elin född och den här sidan handlar om de första dagarna med henne.

Kort efter att Elin blivit född skickade Thomas ut ett sms till släkt och vänner. Så här stod det i meddelandet:
 

Det blev en liten flicka! Längd 53 cm, vikt 3850 g. Akademiska sjukhuset i Uppsala kl. 13.02. mth/ Thomas och Lina. Ps. Vänta gärna med att ringa tills vi är hemma.

Och så här skrev Lina och Thomas om förlossningen några dagar efteråt.
 

Dags att höra av sig Jag säger väl som hon i "Sound of music": Let's start at the very beginning, a very good place to start... *ler* Nåväl, natten till den 22:a juni, klockan 00:30 ropade plötsligt Lina till mig där jag satt vid datorn. "Vattnet har gått!!!". Oj, tänkte jag - nu börjar det... Sju minuter senare kom den första värken... och sedan fortsatte värkarna komma hyfsat regelbundet var sjunde minut - ibland med en mindre värk i halvtid. Så fortsatte vi tills klockan var halv fyra på natten (jag hade under tiden färdigställt allt som vi trodde skulle behövas på sjukhuset, efter en tidigare sammanställd lista). Då varken orkade eller ville Lina vara hemma längre. Hon hade pratat med en barnmorska på Ackis i Uppsala och de sa att hon kunde komma in när hon "kände att hon behövde det". Lite drygt en halvtimme senare var vi där. Inte mycket trafik på E4:an vid 04 på morgonen. *ler* Tack för det, man var nog på spänn för att vilja bekymra sig för en massa medtrafikanter... För att göra en lång historia kort, så gick det trots allt hyfsat fort och enkelt för oss. 12 ½ timme tog det från det att vattnet gick och efter en halvtimmes krystvärkar och en förlossning där Lina klarade sig med akupunktur och lustgas, föddes vår dotter klockan 13:02. So far so good. Därefter visade det sig att moderkakan inte ville släppa. Efter en halvtimme rullades Lina sådeles iväg för nedsövning och operation och kvar satt jag med min dotter. Både toklycklig och lite förvirrad och orolig på en gång. Nåväl... till slut vart jag och dottern lotsade till BB-avdelningen där vi fick ett rum, och några timmar senare var vi alla lyckligt förenade igen. Nu var vi en FAMILJ - "PÅ RIKTIGT"! Dagen efter fick Lina frossa och feber och blev allmänt jättedålig. Det visade sig efter en massa tester att hon hade haft en urinvägsinfektion i slutskedet av graviditeten (som hon inte hade märkt - gravida kissar ju ändå stup i kvarten). Nu hade den blommat upp och förskansat sig ordentligt. Lina fick därför antibiotika, först via dropp och sedan via tabletter, för att kämpa mot infektionen. Tack och lov gick detta bra, men det tog några dagar - dagar som vi fick lov att tillbringa på sjukhuset. Detta gav till följd att mjölkproduktionen inte kom igång lika snabbt som den hade gjort annars - så det var lite strul där först - men tack och lov ordnade det sig till slut. På sätt och vis var det skönt med dessa dagar på Ackis. Det var trevligt där. Personalen var jättebra och utsikten var KANON (vi hade en finfin utsikt mot Uppsala slott!) Jag kan dock erkänna att det var JÄTTESKÖNT när vi till sist kunde skriva ut oss och åka hemåt. Thomas, Märsta den 7 juli

Hälsningar från sjuksängen Ja, bokstavligen sjuksängen för min man har varit hemma och hämtat laptopen och kopplat ett modem till patienttelefonen på bb-rummet. :-) Som ni vet gick vattnet kl. 00.30 den 22 juni. Vi var hemma i några timmar; duschade, samlade ihop det sista, satte på TNS-apparaten, mm. Värkarna var med 7 minuters mellanrum direkt när vattnet gått och kom sedan tätare och tätare... Vid 4 på morgonen kom vi in på förlossningen på Akademiska och fram till kl. 7 öppnade jag mig med 1 cm i timmen. Jag stod mest i ståstol med lustgasen. TNS fick jag plocka bort då de satte elektrod på bäbisens huvud. De tyckte att fostervattnet var lite orent, vilket var konstigt då det var helt rent hemma... Nåja, med ståstol och lustgas kommer man långt. Efter ett tag fick jag även prova att sitta på en stor boll, och det fungerade jättebra för mig. Att ligga på sängen var dock inte att tänka på! Vilken mardröm, kändes helt fel. Efter 7 cm blev värkarna svagare och de satte in dropp så att jag skulle fortsätta öppna mig i rätt takt. Kl 12.30 la jag mig ner på sidan då krystvärkarna tog vid. wow, vad mycket kraft man har samtidigt som man känner sig som världens svagaste. :-) Kl. 13.02 var världens finaste ELIN född. Jag är så tacksam över att min graviditet och förlossning gått så bra. Kan verkligen tänka mig att göra om det! Nå, ni kanske undrar varför jag är kvar på sjukhuset? Min moderkaka lossnade inte. Den satt fast och efter 45 minuter rusade de upp med mig till operation. Min man fick ta Elin och jag fick knock out-narkos. Några timmar senare öppnade jag mina ljusblå på uppvaket och efter ytterligare undersökningar fick jag äntligen komma ner till BB-avdelningen och återförenas med min lilla familj. Tydligen är det ganska vanligt att moderkakan inte lossnar, så det var iofs inte heller något större problem. Dagen efter blommade det dock ut en rejäl infektion. Jag har haft feber, frossa, feber, frossa om vart annat. De vet inte var infektionen kommer ifrån. Kanske något i urinen, kanske något från förlossningen eller operationen. Har tagit allahanda blodprov och urinodlingar. Nu får jag någon sorts atibiotikacocktail intravenöst och via dropp. De vill dock inte släppa iväg oss förrän jag är feberfri eller att de kan se på proverna att infektionen är på väg bort. Om 30 minuter ska jag ha min nästa dos och sedan ska jag försöka sova lite. Inte så lätt när man svettas kopiöst och/eller har en Elin som vill äta. Elin mår bra och det är huvudsaken. Hon vägde 3850 vid födseln. 53 cm lång. 36 cm runt huvudet. Just nu ligger hon och lyssnar på en snarkande stolt fader. Lina, UAS den 26 juni

Tillbaka till Beutler.se